Det är fettisdagen idag och den här är semlan som jag åt på jobbet. Det var OTROLIGT STOOOR, och jag mådde nästan illa, som jag brukar göra efter att ha ättit upp semla.. Ja, det räcker detta år, jag behöver inte middag ikväll... (Men det smakade riktig gott!)

Bokrea började idag, och jag smög ut ur kontoret i lunchtid och köpte några Jonas Gardells böcker. Jag vet inte hur lång tid det tar för mig att läsa dem fardigt (säkert minst fler månader...), men det känns bra att jag har köpt de med billiga priser!

Efter jobbet gick vi på bio och såg "Den Siste Samrajen". Min förväntning var inte så hög efter att läsa dålig recension på DN för ett tag sedan och också kritisk komment av en filmrecensent på morgonprogramet på TV1. Men filmen var faktiskt över förväntan bra och jättefin. Filmen visar Japans vackra nature mycket (trots att en del var filmad i Nya Zeeland... Man kan se det genom Mt Fuji) och beskriver japaner/samurajers själ (bushido) på ett vackert sätt med stor respekt. Som en japanska tyckte jag att det var synd att jag själv har nästan glömt bort sådan känsla och själ. Samtidigt lärde jag känna mig ganska stolt som en japanska, vilket brukar jag inte känna mig så ofta. Och det var stor överraskning att jag lärar känna mig så genom så kallas "Hollywood" film.

Jag tyckte att denna film är bra också för att i den här filmen är det inte bara riktiga japanska skådespelare som spelar japaners roll utan att de är jätteduktiga också. I vanlig fall brukar japaners roll i Hollywood film spelas av icke-japaner som inte kan japanska bra, men i ”Den siste samrajen” pratar japaner "riktig japanska" och de pratar riktigt vackert också. Dessa japanska skådespelare i den här film har faktiskt varit kända länge i Japan, och jag själv också har gillat Ken Watanabe (katsumoto) och Hiroyuki Sanada (Ujio), sedan jag var barn. De är kanon i den här filmen (jag var imponerad av Watanabes engelska, det var också bra att Sanada inte pratar ett enda ord i Engelska, det intensifierar hans stoiska stämmning), och jag tyckte också att Koyuki (Taka) var också riktigt snygg.

Som en japanska måste jag kanske tacka Tom Cruise eftersom jag kan tänka mig att utanför Japan finns det säkert många som går på bio och ser denna film bara för att Tom Cruise är med, och råkar ta reda på japans gamla kultur. Den här filmen säljer Japan på bra sätt, inte bara Pokemon eller Playstation eller nån liknande. Det behöver knappast sägas att Tom Cruise var också bra i den här filmen. Jag har alltid tyckt att han är bra skådespelare sedan ”Rainman”, fast det finns också några skit filmar också. Men vem har inte egentligen?

Det var ganska kul att höra några ungdomar (både flickor och pojkar) som sa efter filmen "Jag vill också vara samuraj!" "Ja, jag med!". Det var intressant för att efter filmen sa min sambo, som tyckte också att filmen var bra, att samurajens sätt att leva (Bushido) påminner lite om Vikingarnas själ. Det är kanske intressant att jämföra samurai och vikingar. Jag tror att man kan njuta av filmen mer om man vet lite om japansk historia också. Filmen gör mig att vilja läsa mer om japansk historia under övergångsperiod från Samurai-era till den moderna tiden i Japan i slutet av 1900 talet.

>パイン ｜HomePage